Var du än befinner dig, har du en famn för mig?

Skriver högskoleprovet imorgon och jag är så nervös, har lyssnat på kentan och melissa för att lugna nerverna. Tänk att en hel framtid hänger på det där satans provet. Jag är så himla osäker verkligen. Mitt yttre visar en säkerhet men i mitt inre är det helt tvärtom.
Har även packat upp massa lådor idag, packade upp min studentmössa och blev nostalgisk och det tillsammans med Melissas fina låtar. Under studenttiden så spelades hon febrilt i mina högtalare, hon hjälpte mig genom något jobbigt! Men studenten var i alla fall en underbar tid, en lycklig tid tillslut. Allt blev så bra även fast jag inte riktigt visste vart jag hade mig själv och vart jag ville. Det är tur att jag är mer säker nu än någonsin.


I am a superwoman, yes I am.

Först en labb på morgonen och sen en på eftermiddagen, 8 timmar sammanlagt. Punktering på cykeln igen och en liten minishopping, fick äntligen köpt en skjorta jag har letat efter i ungefär 2 år och att den var på rea gjorde det hela ännu bättre.
Ett spinningpass idag igen med allra bästa Johan, en riktigt grym instruktör och han överträffar verkligen mina förväntningar varenda gång!
supermiddag nu på kvällen och det enda jag längtade efter när jag satt på cykeln var det underbara vinet jag skulle få dricka.

Försökte få kort på hur blöt jag egentligen var efter passet men det syns inte så mycket.


Smile again, smile again, one day I hope to make you smile again.

Idag har konstigt nog vart en jobbig dag, ångesten har krupit i kroppen. Tryckt ner mig långt ner idag!
Blev en löprunda på 6 km ute med Karl idag, och det var en tung sådan, sen två matteföreläsningar på raken, sen ett spinningpass på det. Kände att jag behövde glömma allt runtomkring, allt som får mig att tänka. Jag älskar träningen, den får en att stanna på en positiv nivå.
Längtar förövrigt tills jag åker hem den 2:a april, ska bli alldeles underbart att träffa alla igen.
Sov så gott!


Son of a preacher man.

En Emelie, en vän, ett födelsedagsfirande, en fika, en middag, en utgång, en helg.
Saknat dig så!

 

 


It don't matter if you're black or white.

Snygga solbrillor inköpta, shopping i Stockholm, mys med den bästa, häng på Hötorget och söder, första grillningen på kvällen, en mysig lägenhet,
Urban outfitters, naturkompaniet, beyond retro, weekday, bikbok, makeupstore.


Sometimes it hurts instead.

Jag saknar dig verkligen, det var skönt att få umgås med dig häromdagen. Synd bara att jag är som jag är, och att min envishet och stolthet tar över. Men jag är tyvärr inte samma person längre!


I see your true colors.

Matematiktentamen satt man och skrev mellan klockan 8-12 idag, och det är första gången jag har suttit kvar hela tiden som man får på sig. Satt och försökte lösa ett tal i 1,5 timme och tillslut fick jag ut det men har ändå gjort ett slarvfel på uppgiften så får nog en 4:a men med lite tur får jag förhoppningsvis en 5:a. Nog om det!
Efter tentan drog vi och åt pizzabuffe vilket var fantastiskt gott och välbehövligt sen satte vi oss vid ån och myste i några timmar. Ikväll blir det spel och mys för att fira tentan!


Build up your confidence, so you can be on top for once.

Att tycka om sig själv kan vara svårt, eller vara nöjd kanske jag ska skriva. Man går och lägger sig varje kväll, får upp på morgonen och under den perioden har man nog sett sig själv i spegeln minst 15 gånger och vissa dagar är man verkligen inte nöjd med sig själv. Men att aldrig vara nöjd? Jag har förstått den senaste tiden att jag har anlag för större lår och rumpa, och jag har mått så dåligt över det men jag har fått börja gilla läget, för det är något som jag inte kommer kunna få bort helt. Därför får jag vara nöjd med överkroppen istället, för den tycker jag om. Den senaste tiden har man hetstränat lite, jag älskar träningen men det får inte gå överstyr och att det börjar framkalla ångest hos en.
Det var som en kär vän sa "vi tycker inte om oss själva så mycket, ändå anser vi oss att vara bättre än alla andra" och det är ju sorgligt för det stämmer ju för det mesta! Vet inte vart jag ville komma, men sätt på det största leendet varje dag och se det mesta positivt så kommer man sluta att tänka på allt det jobbiga som finns.

Kastar in en bild på min framtida man:


Just easier than dealing with the pain.

Tidig morgon, mycket yatzyspelande och ett långt träningspass.
Jonas hade tydligen bestämt att vi skulle köra ett intervallpass och jag sa ju inte nej heller. Det var fan det jobbigaste jag har gjort på länge, jag trodde jag skulle spy. Man sprang typ skitfort i 70 sekunder, och vilade i 20. Men jag kan ju säga att den killen vila max i 5 sekunder, sen körde han på igen. Ville bara gråta! Ett litet styrkepass på det också och detta resulterar i att jag säkert inte kommer kunna gå imorgon, men det får vara morgondagens problem.
Lite tentaplugg nu, sen ska jag gå och lägga mig hyfsat i tid, skönt att man inte börjar förrän 13 imorgon.


Let's get it on.

Nu känns det som livet har stannat upp ett tag, som om att man står och trampar på samma ställe. Det är något som fattas. En pojkvän kanske?
Har tenta på onsdag och det känns väl sådär, gjorde en gammal tenta idag och då fick man ju 37,5/40 så det ska ju säkert inte vara några problem. Men våra tentor har alltid vart svårare än de vi har gjort som ligger uppe på studentportalen. Får se hur det går!
Imorgon har jag tvingat med mig Jonas på en löprunda, tänkte jag skulle få honom att springa 2,1 mil med mig imorgon. Så långt har jag inte sprungit så får hoppas att jag tar mig runt hela vägen och att han hänger med mig.
På tal om att stå still, det enda som gör mig lycklig nu är min och ebbas shoppingrunda som äger rum i Stockholm på fredag och att Emelie kommer hit samma dag. Att materiella ting kan göra en så lycklig!


Stop and stare.

Räknar lite matte, kikar runt lite på internet. Ebba ställde sig och gjorde en riktig kladdkaka på mörk choklad som hon har smält. Kakmonstret i mig gick snällt dit när hon var klar och tog det sista av smeten! Snart 1 timmes träning och sen jobb från 16-20.


Old pine.

Du är perfekt för mig!


Cause I like the way it hurts.

Sovmorgonen imorse var alldeles underbar, en lång dusch, frukost i lugn och ro och sen cyklade vi iväg. Hade två föreläsningar och sen cyklade vi till Carolina och räkna lite matte, men vi längtade mer till vinet så blev att vi gav upp det där ganska snabbt.
Nu ska man göra iordning sig lite och sen blir det jazzkväll på Smålands!
Ha en trevlig helg.


I'm just a dreamer, but I'm hanging on.

Cyklade till Carolina och pluggade med Karl imorse, gjorde de där förbaskade diagnoserna. Sen vid 15 tiden var det dags med föreläsning för mig och den var väldigt givande. Tycker verkligen om organisk kemi, det trodde jag aldrig att jag skulle göra, men så vart det.
Har även vart på ett bra spinningpass, dör lite varje gång jag går till gymmet och ser att "snyggingen" står i kassan, han skulle man inte tacka nej till alltså!


knocks you down.

Igår spred sig en ilska genom min kropp när Ebba berättar för mig att en kille i hennes systers klass har tagit livet av sig. Det senaste året har för många människor tagit livet av sig, överlag killar.
Jag blir fan arg, för det går att komma ner till botten men ändå ta sig upp. Det är verkligen inte lätt men det går!
Varför tar man då den enklaste vägen ut? Är man verkligen så trött på livet? Alla människor runtomkring då?
Jag har haft det jobbigt i hela mitt liv med en sjuk mamma och en pappa som bara vart närvarande de senaste åren, alla mina vänner vet om vad som har hänt. Och det är inte lätt som 15-åring att behöva följa med sin mamma till sjukhuset mitt i natten för att ingen annan fanns där, det är inte lätt att se henne gå ner sig totalt och tyna bort av saknad och ånger.
Att få höra hela livet hur dålig man är, se sin syster må dåligt eller få en utskällning för att råkat ha sagt något fel. Se alla bråk som varit, med onödiga ord och en förlåtelse som aldrig kom. Bråk som har gått så långt att ingen pratar med varandra längre, en splittrad familj som är det dyrbaraste man har, en familj som hatar en.
En kille som man vekligen älskade och brydde sig om, som man förlorade på en sekund och som har sårat en 1000 gånger om, men som kanske inte ens menat det eller förstått att han har gjort det. En kille som man älskade så mycket så man blundade för allt!
Min allra näraste som tog livet av sig, som jag sörjer varje dag och önskade att hon kunde se vilken vacker kvinna jag har blivit.
Jag har verkligen vart nere på botten ända sedan jag var 14 år, men sen kom en gnista ljus in i mitt liv ett tag och jag började sakta men säkert klättra uppåt, men det dog ut ganska så fort och jag stod och vacklade mellan liv och död. Och det är svårt, ibland orkar man inte kämpa men det finns så mycket annat ute i världen som man inte ser men måste försöka hitta det. Hitta det som kan göra dig lycklig igen! Prova på allt, sök allt, gör precis vad du vill även fast det kanske inte är rätt alla gånger.
Det var inte förrän i augusti förra året som jag verkligen började klättra uppåt och även då fick jag ett dåligt besked, men skulle fan ta mig igenom det ändå.
Jag  fann mig själv förra året och är nu starkare än någonsin.
Ibland faller jag igen, men nu vet jag att jag orkar ta mig upp!
Glöm aldrig det, för att dö är ingen bra utväg.
Jag saknar er, min familj.

And we said we would die together.

En föreläsning, 8 timmar på Carolina, paus från träningen, fetaostbiffar, fint sällskap och ingen ångest. Skönt är det verkligen! Tenta om 1 vecka och man är ikapp, imorgon börjar det riktiga plugget och det kommer gå så bra så.
Idag har även vårsolen vart framme och jag kunde sätta på mig min jeansjacka, brillorna och se lite vårig ut. Nu är den på väg och lyckan är större än någonsin förr.
Kaffe och en komedi nu!
Puss

 


But it's time to face the truth, i will never be with you.

Vaknade relativt sent, för har knappt fått någon sömn inatt. Har legat och värmt en person som haft världens frossa, himla jobbigt när man dör av svett själv.
Cyklade till skolan också visade det sig att det var en frivillig dugga, så satte mig och gjorde några diagnoser istället, satt med det ett tag tills jag begav mig till ett riktigt jobbigt spinningpass eftersom jag fortfarande är mör i benen efter helgen. Det är så sjukt för killen som höll i spinningpasset idag körde ett pass på 5 timmar igår, och idag hade han kört på i 3 timmar innan han höll i vårat pass. Man siktar verkligen på att bli så uthållig, jag ska bli lika grym som honom. Har förövrigt nått ner till 63 kg, så nu är det endast 5 kg kvar till min målvikt, kommer vara så mycket enklare att bära upp en själv.

 

 


Where have you been hiding lately.

Just nu sitter vi och extrempluggar, eller inte. Men det går i alla fall bra för en gång skull. Väntar på att klockan ska bli 18 så jag kan cykla och träna.
Sen ska jag göra pannkakor, glass och varma hallon med Karl eftersom an har gått och fått ont i tänderna. Så man får ju ta hand om honom nu.
Vi ska kolla på extremly loud, incredible close. Tydligen en jättebra film, tur att man börjar 13 imorgon!
Pussokram


Gravity wont you stay away from me.

Just nu är jag ensam hemma, har tänt upp massor av ljus och ligger och tänker. Vad annars liksom?
Jag är en onormalt tänkande person, överanalyserar allt som jag inte borde, förr var det ännu värre. Nu försöker jag leva så mycket som möjligt för stunden att det får bli som det blir även fast jag är för feg för att säga något till dig.
Ligger och lyssnar på John mayers fina stämma och det rinner tårar ner för min kind av lättnad, lättnad av att jag inte trodde att jag kunde få upp ögonen för någon annan. Även fast det här kommer bli svårare!

Du gör mig glad.


I en värld av idioter står han först i kön.

Efter goda middagar, träning, ytterst lite plugg och melodifestivalentittande så är vi påväg hem till Uppsala nu. Det ska bli skönt att komma hem men samtidigt vemodigt eftersom vi nu vet om att en tentaperiod startar, en väldigt lång sådan. Men snart är det klart, snart!

Ut och springa det första som sker när vi kommer hem, sen så har Gustav bjudit över oss på middag.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0