När man kommer känna en stor sorg och saknad
Jag ligger i min säng här i Barcelona, i denna vackra lägenhet som har varit mitt hem de senaste fem månaderna. Fem månader som jag alltid kommer bevara i mitt hjärta och som har varit både de tuffaste och de bästa månaderna i mitt liv. Det känns sorligt att lämna, men samtidigt vet jag också att jag är saknad där hemma av mina fina vänner. Det ska bli härligt att andas Sveriges luft och få komma hem till min fina lägenhet, men jag är tyvärr inte klar här i Barcelona än.
Att få ha vandrat på Barcelonas vackra gator varje dag, att få se och umgås med människor från olika kulturer och framförallt att ha fått lära känna spanjorer som jag förevigt kommer ha mitt hjärta och även mina svenska vänner. Det känns tufft och trist att lämna denna vackra stad, den ger en så mycket energi och bringar så mycket lycka till mitt hjärta och mitt sinne.
Jag har aldrig känt mig så positiv som jag har gjort här, Barcelona förändrar dina sinnen på ett helt annat sätt!
Jag bodde i den här staden första gången 2010, efter jag hade gjort lumpen, jag flyttade hit med en tjej som idag är en utav mina bästa vänner. Det som var synd var att jag var på en dålig plats i lvet under den perioden, jag var inte lycklig och hade en del oklarade saker hemma som gjorde att jag inte kunde njuta fullt ut. Jag såg inte stadens fulla glöd och det gjorde att jag bara längtade hem. 2014 åkte jag hit på semester med min lillasyster och det var då som jag insåg att den här staden är mitt andra hem. När jag är inne och kollar resor för weekends eller att bara resa iväg så kommer jag alltid på mig själv att titta på resor just ner hit till Barcelona, oftast tittar man så kort tid i förväg så biljetterna är ganska dyra.
Under resan med min lillasyster så visste jag också att en dag ska jag komma tillbaka hit, vilket jag också gjorde för detta utbytet. Det är verkligen det bästa beslutet jag har tagit att åka hit, jag har insett att jag har varit ganska missnöjd med hur jag var hemma i Sverige, jag var inte så speciellt lycklig men inte heller olycklig. Jag har insett att jag inte bara vill att livet ska rulla på i ett hamsterhjul och jag har insett att för mig är inte att tjäna mycket pengar viktigt.. Utan det som är viktigt för mig är att LEVA och att få göra det som gör en lycklig i livet. Förutom det så har jag också kommit fram till vad jag vill med min framtid och en del av den vet jag att jag vill bo här i den här underbara stade igen. Åtminstone för några år till.
Barcelona, du hade mig både första och andra gången jag var här, men den här tredje gången så har du förtrollat mig. All musik, alla vackra byggnader, alla vyer, stränderna, havet, alla träningsnarkomaner som har fått mig att pusha mig till min yttersta limit i 30 grader, all sangria, alla drinkar och inte minst all god mat. Du har gjort något med min själ som ingen annan kunnat göra.
Jag hoppas att jag en dag kan äga en bostad här nere för att kunna åka när kinderna behöver möta solens strålar eller när man bara behöver komma bort ett tag, jag ska kämpa för dig mitt vackra Barcelona.
Jag älskar dig till månen och tillbaka!
2016.02.18 Arequipa - Colca Canyon
Jag vet att det inte har uppdaterats här på länge, men uppkopplingen har varit riktigt dålig. De har wi-fi men det blir hela tiden överbelastat på de hostel vi bor på.
Vi har i alla fall kommit en bit på resan, vi har rest igenom Ecuador, Galapagos och snart är visiten i Peru klar och vi kommer göra sista veckorna i Bolivia.
Häromdagen gick jag och Karl upp 02.30 för att ta oss till världens djupaste canyon, Colca canyon där vi befann oss vid en punkt på 4900 meters höjd, badade i varma källor och myste med lamas och alpackor. Det var sjukt häftig utsikt vilket ni får se på alla bilder.
Både jag och Karl gillar Peru, förutom att alla försöker lura en på pengar. Vårt sista stopp blir idag där vi ska bege oss till Cusco för att vandra upp till machu pichu.
2016.01.21 Quito, Ecuador
Igår lämnade vi Colombia och flög vidare till Ecuadors huvudstad Quito. Jag blev enormt förtjust i Colombia som land, det är så vackert. Invånarna är snälla och hjälpsamma, det är inte så jättedyrt att leva där och Colombia besitter magiska platser.
Karls outfit i shoppingcentret, hans skor var blöta så han var tvungen att ta badtofflorna. Dog av skratt inombords.
Dock ska det bli kul att upptäcka ett nytt land som också visade sig från sin bästa sida under landning. Quito är en stad som ligger cirka 2800 meter över havet, alltså mitt på ett berg eller snarare en bergskedja känns det som.
Staden är även den enda staden i världen som har flera aktiva vulkaner runt staden. Den ligger dock mitt på ekvatorn och med höjden så det är lite kallare här än om man jämför med
Det hindrar oss inte från att göra saker, så redan idag gav vi oss ut på ett litet äventyr, det äventyr som jag fick av Karl i födelsedagspresent dvs trail-running.
Redan klockan 9.00 på morgonen idag blev vi upphämtade av Santiago som har hand om turen, en mycket trevlig man. Vi plockade upp hans som som var den personen som skulle springa med oss uppe i regnskogen. När vi startade vår löptur så gick det rätt bra, andningen var riktigt tuff eftersom vi sprang 3500 m.ö.h. Vi sprang cirka 13 km och mesta delen av turen bjöd såklart på regn. Mot slutet var det riktigt kallt men en av de bästa upplevelserna jag har haft.
Efter löpturen åt vi picknick och jag höll på att frysa ihjäl, men maten var så god. Eftersom det var så kallt så satte vi oss i bilen och åkte runt en stund på landsbygden, vi tog en öl i en stad som hette nono och vi tog oss en tur rakt igenom ekvatorn. Inte mycket senare än det fick jag och Karl äntligen ställa oss i en varm dusch!
Nu på kvällen åkte vi till ett mall och shoppade en skjorta till Karl (jag unnade mig lite smått jag med) eftersom han har gått vidare till intervju på Accenture vilket vi inte hade räknat med så det var inget som fanns med i packningen.
Vi har även bokat biljetter till Galapagosöarna och jag är helt överlycklig eftersom vi lyckas hålla vår budget.
2015.01.19 Tyrona National Park
Herregud vilken tur vi har gjort, klockan 05 på morgonen drog vi till Tyrona nationalparken för att vi hade blivit tillsagda att det är i princip omöjligt att komma in nu. När vi kom dit var vi först i kön och kassan öppnade inte förrän 07.30 så det var en rätt så lång väntan på att få komma in. När biljetterna väl var köpta var vi en grupp på 8 personer som började vandra till San Juan i två timmar. Jag bar en backpackingväska hela vägen där jag och Karl delade väska med de mest nödvändiga sakerna och Karl bar 10 liter vatten och maten som vi skulle ha där då det tydligen var väldigt dyrt med mat och vatten i parken. Vi vandrade och vandrade och det fick hur bra som helst, fina vyer och trevligt sällskap. Jag bart ändå lite imponerad av Karl för han bar två stycken 5 liters dunkar med vatten i varsin hand i två timmar, inte det mest bekväma kanske. Maten som vi köpte dit bestod av saltiner, apelsiner, bananer, bars och Karls mat då som var tonfisk på burk och korv på burk ( jag avstod faktiskt tonfisken och korven).
När vi väl var framme i parken så fick vi inte checka in då check in var klockan 14, och vi var där redan halv tio ungefär. Så det var bara att lägga sig på stranden och vänta och sen ställa sig i kön två timmar innan den öppna för att få sova i en hängmatta, annars hade vi fått sova i ett tält och det var inte riktigt set vi ville! Att sova i en hängmatta och leva rätt primitivt var kallt men hur coolt som helst, det är inte optimalt för mig som är så frusen om natten oavsett.
Dagarna spenderades på stranden för det mesta med de andra, vi spelade kort, lekte med go-pro i vattnet och njöt av varandras sällskap. Att bara vara där var som att ha hamnat i paradiset!
2016.01.14 Santa Marta
Idag är första dagen vi har legat på stranden, vi är alltså uppe i norra Colombia för lite sol och bad. Dock ska det göras på ett litet speciellt sätt. Vi ska åka till Santa Marta som ligger ungefär 4 timmar härifrån imorgon! Därifrån ska vi ta oss till en nationalpark som heter Tayrona och vandra ett par timmar i djungeln för att sen spendera 3 nätter sovandes i hammockar (inte så skönt, men nog rätt häftigt).
Korkade colombianer, tog den här bilden typ 1 minut innan vi landade. Stod upp och tog kort och grejer. De förstår nog inte vad innebörden med säkerhetslampan av säkerhetsbältet betyder.
Ska lägga upp bilder på det sen, för det kommer inte finnas något internet där.
Igår när vi kom fram till Cartagena kom vi till rätt skumma kvarter, och jag åtnjuter lite rädd av mig så jag var lite nervös. Plus att vi sov ihop med en tjej som hade äckligaste tänderna, som tur var fick vi reda på att hon sov ute på soffan för att det var för varmt på rummet så vi fick sova ensamma ändå. Idag bytte vi rum för att hostelägaren tyckte att vi skulle kunna "mysa" så vi fick ett eget fyra-rum.
Nu känns det dock bättre när man sett kvarteret på dagen, det är ju låg standard här och det kan jag ta men att det luktar marijuana i hela hostelet är jag inte riktigt okej med.
Det är tur att jag har Karl som kan sova bredvid mig när jag är rädd!
Jag och Kalle efter en dag på stranden!
Korkade colombianer, tog den här bilden typ 1 minut innan vi landade. Stod upp och tog kort och grejer. De förstår nog inte vad innebörden med säkerhetslampan av säkerhetsbältet betyder.
2016.01.12 Cartagena
Min mobil har gått sönder och jag har blivit sjuk, så just nu har jag ingen möjlighet att föra över pengar mellan konton och kan inte logga in på någon av mina banker. Som tur var hann jag föra över en del pengar till Karl innan telefonen krascha totalt. Vi vill ha alla pengar på samma konto eftersom vi gör samma saker på det sättet har vi lite extra koll med. Ska se om jag kan byta skärmen i Cartagena! Just nu väntar vi på att ta nattbussen till Bogota för att sedan flyga till Cartagena för sol och bad i en vecka och för att besöka nationalparken där uppe. Vi har dock några timmar i Bogota innan vi ger oss av så får se om mobilen går att fixa medan dess.
2016.01.11 Pijao
Idag har jag och Karl vart på en magisk kaffetur, där vi fick lära oss om hela processen vid framställning av kaffe. Allt från planta till malning! Kaffet här smakar fantastiskt, det är rätt lent men pga av alla smakar så känns det helt annorlunda. Vi blev bjudna på kaffe innan vi skulle åka till farmen där de odlar kaffeplantorna, och han som "bryggde" kaffet la ca 20 minuter på det vilket är en evighet om man jämför med hemma! Hemma fyller vi vattnet, tar några skopor extra och brygger på fem minuter och tycker det kaffet är supergott. Då förstår ni nog att kaffet här är magiskt.
Kanske bara är jag, men jag visste inte att kaffebönor är vita från början.
Vi åkte i en jeep dit, så vi stod hela vägen så vi kunde se vyerna.
Mannen som ägde kaféet där vi blev bjudna på kaffe. Som ni ser så gör man lite annorlunda här än hemma.
Mannen som ägde farmen som vi gjorde touren på, Don Leo.
Här plockar jag och Karl ut de sämsta bönorna som går till stora företag som Gevalia osv för att bli bryggkaffe. Medan de bra sparar han själv och säljer lokalt!
Kycklingen på bilden föddes under tiden vi var där.
Bland plantorna.
Igår som avslutning på kvällen så anordnade vår hostelägare en BBQ och det var så mysigt, med facklor och riskuddar att sitta på. Precis vad jag har sett framför mig när jag tänker Sydamerika!
2016.01.10 Buenavistas
Igår kväll satte vi oss på bussen som skulle ta 8-9 timmar till Armenia, ett ställe som ligger väster ut från Bogota. Runt 03-tiden på natten blev vi väckta av att vi var framme. Vi blev avsläppta på ett ställe mitt i natten och hade ingen aning om hur vi skulle ta oss vidare med tanke på att alla biljettluckor då var stängda! Det första jag dock möts av innan det är en vägg full med saknade personer, gissa om jag fick megapanik inombords?! Dock inget jag visade för Karl. Vi satte oss på ett golv och började spela kort i väntan på att luckan skulle öppna, med den lilla spanskan jag kan så förstod jag i alla fall att det var runt 06-tiden.
När vi väl hade fått tag på biljetter så började bussresan ännu längre upp i bergen och försöka gissa sig fram vart vi skulle hoppa av.
Nu sitter vi i alla fall med vår utsikt över de gröna bergen och kaffeplantagen.
2016.01.09 Grafitti
Igår under kvällen när vi satt och drack några öl träffade vi en kille som jobbar på vårat hostel. Vi visste redan innan att han anordnade cykelturer runt i Bogota för att kunna titta på all grafitti. Så vi sa åt honom att vi gärna ville hänga på som idag, och inget mer med det. När vi håller på att packa ihop vårat rum så kommer han springandes och undrade vart vi var att han väntat på oss. Där hade han ställt fram cyklar och allt men vi visste ju ingen tid. Vi snabbade oss på och stack iväg på den cykelturen och jävlar vad vissa människor är begåvade! Slänger upp någora bilder så ni får se hur vi hade det under cykelturen.
Förövrigt så har jag och Karl då bokat den här resan till kafferegionen (Lotta bli inte galen) men det finns inte ett enda hostel tillgängligt på stället vi ska till. Så just nu är vi hemlösa men vi får väl sova bland kaffeplantorna eller något.
2016.01.08 Salento
Jag och Karl tog en taxi till bussterminalen förut för att boka biljetter till kaffetriangeln. Det var inte det enklaste vi har gjort kan jag säga, det börjar först med att vi tror att taxichauffören lurar oss och sen när GI kommer fram till bussterminalen så har vi ingen aning om vart vi ska gå.. Tillslut hittar vi det bussbolaget som vi vet är helt okej att åka med under en 9 timmars resa. Vi kommer fram till disken och frågar om hon som sitter där kan engelska och med 99 procent vet vi ju båda två att hon inte kan och det blev bekräftat också. Vi beställde i alla fall två biljetter tur och retur till ett ställe som heter Armenia där vi sedan ska åka vidare ifrån till Solento. Det var så påfrestande så jag och Karl var tvungna att sätta oss ner och vila ett tag efter det! Där och då bestämde vi att vi skulle lära oss spanska, så om en månad ska vi kunna förstå bra och bli förstådda bra! Karl började lite mjukt genom att beställa en straeberry daqueri och en öl. "Me gusteria una strawberry Daqueri y una cerveza porfavor!". Jag har ju lite grund och kan stapla mig fram lite men har för dålig tillit till mig själv när det kommer till spanska språket fram tills vi satte oss i taxin och jag började snacka med chauffören om hur galen trafiken är i Colombia.
Förresten, jag kommer inte rätta min skrivning och om jag missar styckesindelning så är det så. Detta kommer inte vara en så PK blogg!
Kram på er!
2016.01.08 Colombia-bogota
Nu har vi äntligen kommit fram till Colombia, så vårt backpackingliv har precis börjat. Både jag och Karl är inte direkt några vana backpackers så det var nog lite som en chock för oss när vi kom fram till vårat hostel. Båda två tittade på varandra och funderade lite på vad vi har gett oss in på.
Inatt sov vi i samma säng, vi bor alltså i ett fyrabäddarsrum för att det är billigare men det är trevligare att sova ihop. Det är ändå ett rätt mysigt hostel vi bor på med tanke på standarden här. Helt sjukt billigt egentligen är allting, idag åt vi lunch, en stor lunch för 16 kronor var och det var hur gott som helst. Igår drack vi öl för 5 kronor, blev rätt sent för vi träffade genast andra backpackers vilket är rätt roligt. Dock inga svenskar än!
vi har även varit uppe vid en kyrka och kollat hur stor staden egentligen är, någon sa att det bor 9 miljoner människor i bogota vilket liksom är hela Sverige. Bogota är stort men inget ställe som vi känner att vi vill spendera flera dagar i, så vi ska faktiskt redan imorgon bege oss till ett ställe som heter Mendellin vilket är "kaffestället" i Colombia!
Put two and together
Det är märkligt det där att man kommer på att man vill skriva varje gång man är inne i en tentaperiod. Men det är ju så, ofast när man är tvingad till att göra något vill man ju bara göra det så lite som möjligt och då kan allt annat i hela världen distrahera en.
Jag har en endaste tenta kvar tills jag börjar skriva det efterlängtade kandidatarbetet, ska bli så himla skönt att gå till skolan, skriva lite och sen kunna lämna skolan i skolan och inte behöva ta med sig det hem.
Förutom det längtar jag också till allt roligt som händer under våren. Det är påsken att se fram emot, London, Valborg, Vårbal och massor av andra små event. Nu när vi går mot ljusare tider så blir man faktiskt lite mer motiverad till saker och ting.
Jag har under de tre senaste dagarna sökt sommarjobb på ABB och ett logistik-företag. Min utbildning har inte alls något med logistik att göra, utan min motivering var mer att om man läser en civilingenjörsutbildning där allt handlar om att lösa problem så är det inte något problem att man utbildning inte är kopplad till logistik.
Jag har också skickat iväg ett mail till det lokala gymmet om att få gå en spinningsinstruktörskurs, äntligen tagit tummen ur och kanske förhoppningsvis får uppfylla en av mina drömmar, för ja, så kul tycker jag det är med spinning.
Det blir mycket på en gång, men jag startar den här bloggen lite smått igen för att jag förmodligen om några månader kommer kunna skriva om mitt utbyte i Tyskland (hoppas)!
Emmelie
Hard time
Nu sitter man hemma och försöker plugga, men när man känner att det är helt omöjligt så tappar man lite suget.
När en lärare skriver på tentainfon att det spelar ingen roll om ni gått på alla föreläsningar, lektioner eller gjort alla övningsuppgifter så kommer ni inte klara tentan ändå. Utan man måste ha läst hela boken som dessutom är på engelska och på det kan man klara skiten.
Inte värsta motivationsboosten egentligen, men det går ju inte att ge upp utan det är bara att kämpa fram tills onsdag eftermiddag och sen är man fri. Då kan man inte längre påverka sitt resultat och man kan slappna av och bli ännu mer förkyld!
Jag hoppas verkligen att det kommer kännas bra efter även om man inte kommer klara den. Varje timma ger mer kunskap får man tänka.
Längtar tills på fredag, för då ska jag och Karl åka och handla saker till lägenheten och äntligen börja piffa till den.
Emmelie
This is the part when I break free
Det var ett tagsen nu, och dom säger att allt har sitt slut men det har det inte.
Att jag inte har skrivit här handlar endast om att jag har haft 30 rapporter att skriva på 3 år, 21 tentor och velat ha ett liv samtidigt.
Jag skulle aldrig kunna ana när jag flyttade hit upp att det skulle bli dom bästa 3 åren i mitt liv. Jag har blivit mycket självsäkrare som person, ändrat på mina dåliga egenskaper och fortsätter fortfarande att kämpa med det och jag är superlycklig.
I all den här tiden har vi hunnit med massor av underbara resor, snart en kandidat, flytt, ett val som gick åt pipan och snart ett krig mot ryssland. Får dock hoppas att jag hinner att skriva här lite mer innan ryssarna tar över, annars kanske nästa inlägg blir på ryska!
Emmelie
Younger.
Man tror att dom ska leva förevigt, men en dag får man telefonsamtalet om att hon är påväg bort. Den kvinnan som har vart med på allt! Alla födelsedagar, alla högtider, passat oss när vi var små, blev mormor när min egen mormor gick bort. Min kära gammelfarmor är snart på andra sidan vilket gör ont i mig, men också glad.
De senaste åren har hon inte haft något liv, inte kommit ihåg någon men vi kommer alltid komma ihåg henne.
Bako, Jag älskar dig!
Du är den starkaste kvinnan jag har känt, du har älskat oss som inga andra och du hade alltid ett leende när du såg oss, dina barnbarnsbarn.
Du är bäst.
