-

Igår lämnade vi Colombia och flög vidare till Ecuadors huvudstad Quito. Jag blev enormt förtjust i Colombia som land, det är så vackert. Invånarna är snälla och hjälpsamma, det är inte så jättedyrt att leva där och Colombia besitter magiska platser.

Herregud vilken tur vi har gjort, klockan 05 på morgonen drog vi till Tyrona nationalparken för att vi hade blivit tillsagda att det är i princip omöjligt att komma in nu. När vi kom dit var vi först i kön och kassan öppnade inte förrän 07.30 så det var en rätt så lång väntan på att få komma in. När biljetterna väl var köpta var vi en grupp på 8 personer som började vandra till San Juan i två timmar. Jag bar en backpackingväska hela vägen där jag och Karl delade väska med de mest nödvändiga sakerna och Karl bar 10 liter vatten och maten som vi skulle ha där då det tydligen var väldigt dyrt med mat och vatten i parken. Vi vandrade och vandrade och det fick hur bra som helst, fina vyer och trevligt sällskap. Jag bart ändå lite imponerad av Karl för han bar två stycken 5 liters dunkar med vatten i varsin hand i två timmar, inte det mest bekväma kanske. Maten som vi köpte dit bestod av saltiner, apelsiner, bananer, bars och Karls mat då som var tonfisk på burk och korv på burk ( jag avstod faktiskt tonfisken och korven).

Idag är första dagen vi har legat på stranden, vi är alltså uppe i norra Colombia för lite sol och bad. Dock ska det göras på ett litet speciellt sätt. Vi ska åka till Santa Marta som ligger ungefär 4 timmar härifrån imorgon! Därifrån ska vi ta oss till en nationalpark som heter Tayrona och vandra ett par timmar i djungeln för att sen spendera 3 nätter sovandes i hammockar (inte så skönt, men nog rätt häftigt). 

Idag har jag och Karl vart på en magisk kaffetur, där vi fick lära oss om hela processen vid framställning av kaffe. Allt från planta till malning! Kaffet här smakar fantastiskt, det är rätt lent men pga av alla smakar så känns det helt annorlunda. Vi blev bjudna på kaffe innan vi skulle åka till farmen där de odlar kaffeplantorna, och han som "bryggde" kaffet la ca 20 minuter på det vilket är en evighet om man jämför med hemma! Hemma fyller vi vattnet, tar några skopor extra och brygger på fem minuter och tycker det kaffet är supergott. Då förstår ni nog att kaffet här är magiskt.Kanske bara är jag, men jag visste inte att kaffebönor är vita från början.

Igår kväll satte vi oss på bussen som skulle ta 8-9 timmar till Armenia, ett ställe som ligger väster ut från Bogota. Runt 03-tiden på natten blev vi väckta av att vi var framme. Vi blev avsläppta på ett ställe mitt i natten och hade ingen aning om hur vi skulle ta oss vidare med tanke på att alla biljettluckor då var stängda! Det första jag dock möts av innan det är en vägg full med saknade personer, gissa om jag fick megapanik inombords?! Dock inget jag visade för Karl. Vi satte oss på ett golv och började spela kort i väntan på att luckan skulle öppna, med den lilla spanskan jag kan så förstod jag i alla fall att det var runt 06-tiden. 

Igår under kvällen när vi satt och drack några öl träffade vi en kille som jobbar på vårat hostel. Vi visste redan innan att han anordnade cykelturer runt i Bogota för att kunna titta på all grafitti. Så vi sa åt honom att vi gärna ville hänga på som idag, och inget mer med det. När vi håller på att packa ihop vårat rum så kommer han springandes och undrade vart vi var att han väntat på oss. Där hade han ställt fram cyklar och allt men vi visste ju ingen tid. Vi snabbade oss på och stack iväg på den cykelturen och jävlar vad vissa människor är begåvade! Slänger upp någora bilder så ni får se hur vi hade det under cykelturen. 

Jag och Karl tog en taxi till bussterminalen förut för att boka biljetter till kaffetriangeln. Det var inte det enklaste vi har gjort kan jag säga, det börjar först med att vi tror att taxichauffören lurar oss och sen när GI kommer fram till bussterminalen så har vi ingen aning om vart vi ska gå.. Tillslut hittar vi det bussbolaget som vi vet är helt okej att åka med under en 9 timmars resa. Vi kommer fram till disken och frågar om hon som sitter där kan engelska och med 99 procent vet vi ju båda två att hon inte kan och det blev bekräftat också. Vi beställde i alla fall två biljetter tur och retur till ett ställe som heter Armenia där vi sedan ska åka vidare ifrån till Solento. Det var så påfrestande så jag och Karl var tvungna att sätta oss ner och vila ett tag efter det! Där och då bestämde vi att vi skulle lära oss spanska, så om en månad ska vi kunna förstå bra och bli förstådda bra! Karl började lite mjukt genom att beställa en straeberry daqueri och en öl. "Me gusteria una strawberry Daqueri y una cerveza porfavor!". Jag har ju lite grund och kan stapla mig fram lite men har för dålig tillit till mig själv när det kommer till spanska språket fram tills vi satte oss i taxin och jag började snacka med chauffören om hur galen trafiken är i Colombia.