Ingen kunde röra oss.

Jag kommer väl få på käften nu när jag skriver det här, men jag var och träna idag. Sprang på löpbandet för jag tycker det är lite för kallt att springa ute. Drygt att gå från 7 grader till 2 minus, ganska stor skillnad klädesmässigt sett!

Jag var och fika med Isabella förut och när vi ska gå därifrån märker jag att min nyckel är borta, börjar leta överallt och hittar inte fanskapet, så jag fick lov att cykla hem för att titta här hemma och hittar den inte här heller. Sur som ett bi (eftersom jag redan tappat bort en nyckel, för typ 1 månad sen) beger jag mig till stan igen och när jag känner att jag bara vill hoppa i den iskalla ån och dränka mig så ligger den där så fint på ett fönsterbläck. Konstigt att jag inte såg den eftersom jag gick förbi där typ 100 gånger. Men det löste sig i alla fall och jag börja nästan gråta av lycka. Gick och träna och gjorde min bästa löpning någonsin!

Jag hoppas dock inte alla tog illa upp av texten, jag mena bara att jag tyckte att det borde finnas en gräns och inte gå till överdrift.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0