-

I'm might stay up, drunk on wine, hurt like hell, ugly crying, black mascara tears. I'm might lock my door, sleep with my phone, miss you bad for a month or so. But let me tell you somethin' my dear, I'm gonna be just fine, but you're never gonna find another love like mine.

Man skriver oftast när det är något som hela tiden finns där och irriterar ens tankar, man kan inte riktigt fokusera på omgivningen, man suckar och lever i något slag av eufori. Ja, tyvärr kan det ordet också ha en negativ mening, vilket gäller i detta sammanhanget.

 

Över till något annat som har stört mig de senaste månaderna, inte för att jag inte kan glädjas med andra utan att jag själv går med en ständig kamp att tycka om hur jag ser ut. Jag har en del vänner på instagram/facebook som tycker om att träna och dem flesta har vart med om en resa, de kanske har gått upp i vikt under en kort period, skaffat barn eller aldrig påriktigt egentligen vart smala från början. och jag förstår att man vill visa det för omvärlden och tänka "in your faces, där fick ni typ", det hade jag nog också velat göra! Men när det går så långt att man i princip börja tvivla på sig själv att man är bra nog, man kanske är för fet, kläderna sitter inte likadant på mig som henne och har någon förvrängd världsbild.

Jag kan helt ärligt erkänna att jag tycker om att träna och jag har också hetstränat men aldrig för anledningen att bli smal utan för att slippa och tänka på alla problem man har, allt som cirkulerar i ens hjärna och det ledde självklart till att jag blev en hel del smalare en period.

Alla har som nyårslöfte att bli mer "fit" till sommaren 2013 men jag tror att det är en stor lögn, självklart vill man se ut som victoria secret modellerna den som säger att den inte vill det ljuger. Men det måste hållas på en lagom nivå, jag orkar inte se allt om träning, dieter hit och dit, före och efter bilder 20 miljarder gånger för att få den bekräftelsen ni vill ha, för ni har blivit jättesnygga men all hets gör också att andra människor börjar tvivla på sig själva och kan leda till diverse olika ätstörningar, så det får vara nog nu. 

Jag har satt upp ett mål till 2013 och det är att springa göteborgsvarvet och det kommer medföra en del träningen men jag kan helt ärligt säga att jag är bara glad om jag genomför det i 70 kg eller 60 kg för mig spelar det ingen roll, men det är i alla fall mitt mål!

Lev livet för guds skull och umgås med vänner och inte hantlarna på gymmet.

 

 

Ååååå vad jag håller med dig strumpan! Du tog orden rätt ur mun på mig! Har tänkt på detta länge och blir knäpp av allas fix idéer och hur man sk se ut! Bra skrivet! Miss u

Kan va det bästa jag läst på länge! :) fint skrivet!

Förresten, snart ses vi! Och då jädrar ska pennorna glöda av plugg ;) puss!

Jag känner att jag måste kommentera detta, och jag hoppas du förstår mig på rätt sätt.

Träning är min stora passion och jag har tränat i många år. Jag älskar utmaningar och har en stark drivkraft att utvecklas, både inom träningen och när det kommer till arbete och studier. Det är den drivkraften som tar mig fram i livet.

Jag mår som bäst när jag får träna. Det är inget jag känner mig tvungen till att göra, speciellt inte för att gå ner i vikt. För mig är träning en livsstil. Jag vet verkligen inte vad jag skulle fylla ut den tiden med om jag inte skulle träna? Jag hinner fortfarande med mina studier och jag har tid för nära och kära.

Jag tränar för att jag brinner för det. Jag är en tävlingsmänniska och tycker om att utmana mig själv. Dels därför jag tränade friidrott i några år. Den sporten passade mig perfekt. Då jagade jag tider på löparbanorna, idag vill jag bli starkare, snabbare och mer uthållig. Dessutom tycker jag att det är häftigt och faschineras över vad man kan göra med sin kropp. Jag tränar inte för att bli smal, jag tränar för att bli stark. En del brinner för träningen, som mig. En del tycker om mode eller att laga mat. Vi är alla olika, och tur är väl det!

Det är typiskt jante-sverige att man inte får vara stolt över sig själv. Jag tycker det är tråkigt att det sticker i folks ögon när någon lyckas med något i livet. Varför skulle inte jag kunna vara stolt över min utveckling? Jag gör det endast för min egen skull och inte för någon annans. En bonus för mig är att jag inspirerar andra till att leva mer hälsosamt. Det värmer verkligen mitt hjärta. 30 minuter motion om dagen förlänger livet med flera år. Tänk vad underbart att få något år extra med sina nära och kära? Jag har inspirerat personer i min närhet, bekanta och familj. Även personer jag knappt känner. Min mamma har börjat gå på gympa en gång i veckan. Min pojkvän har slutat att dricka läsk och sitter mindre framför datorn. En vän har börjat träna på gym, från att inte ha tränat något alls.

Jag tycker att fler ska våga stå upp för sig själva och följa sin egen väg. Inte bry sig om vad andra tycker. Jag vill inte titta tillbaka i livet och ångra något som jag aldrig gjorde för att jag var rädd för vad andra skulle tycka och att jag inte skulle passa in. Jag skulle aldrig ge upp min passion, något intresse eller mål i livet för att det inte passar någon annan. Jag kommer fortsätta att följa mitt hjärta.

Jag kan ta ett exempel. Under 2012 drack jag alkohol vid 7 tillfällen. Jag tänker inte ens längre på om det är fredag eller lördag. Jag möter väldigt ofta motstånd när det kommer till detta. Jag får alltid förklara varför jag inte vill dricka. En vän till mig skrev detta till mig tidigare under kvällen "Kanske ett av de viktigare områdena att vara normbrytande i. Frågan som många ställer till nykterister (Varför dricker du inte?) bör kanske omvändas till de som faktist väljer att dricka. Fortfarande ett individuellt val, men desto mer hedervärt att låta bli". Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Som sagt, vi är alla olika. Lägg energi på annat i stället för att kritisera varandra. Alkohol-frågan är inte det enda jag får förklara, mina matvanor är också något jag ständigt får kämpa för. Jag har en väldigt känslig mage, och dessutom är jag laktosintolerant. Om jag äter fel mår jag dåligt, och det är en anledning för mig att välja bort brödet från hamburgaren eller pastan från köttfärssåsen.

Jag förstår syftet med ditt inlägg Emelie, och det är hemskt hur det har utvecklat sig. Jag förespråkar varken dieter eller hetsträning. Jag hoppas att du inte tog illa upp av mitt inlägg, i så fall ber jag om ursäkt för det var verkligen inte meningen. Jag ville bara berätta det från min synvinkel. För jag är en av de som tränar 5-6 dagar i veckan. Ibland mer, ibland mindre. Jag har gjort många resor, både viktmässigt och geografiskt. Livet är fullt av motgångar, utmaningar och hinder. Men vi får inte glömma att det är sådant som utvecklar och gör oss starka.

Jag accepterar din åsikt. Jag har också kämpat till och från med att acceptera mig själv. Det har vi nog alla gjort under någon period i livet. Jag försöker att inte jämföra mig med någon annan än mig själv. Jag har världens finaste familj, pojkvän och vänner som tycker om mig för den jag är. De skulle knappast tycka om mig mer om jag skulle väga 10 kg mindre. Min pojkvän påminner mig nästan varje dag om att jag duger som jag är. Han är till och med rädd för att jag ska träna bort mina bröst.

Ett tips är att göra-slut-med-energi-tjuvar. Gör dig av med sådant i livet som inte får dig att må bra. Fokusera på dig själv och ditt välmående.

Du är fin Emelie! Det har jag alltid tyckt. Jag tycker om dig och du var en kär vän under en tuff period i mitt liv. Jag kommer alltid finnas här för dig, även om vi inte har lika nära kontakt idag. Du är en keeper. Känner mig nästan lite nostalgisk nu. Minns muck-dagen du gjorde en inbakad fläta. Minns hur glad jag blev.

Kram