Big girls don't cry.

Drog ut på en löprunda som jag trodde skulle bli lång med lugnt tempo, men det visade sig vara idag jag hade tillräckligt med energi för att springa milen på 47:44 min bästa tid.
Nöjd och hemma så kan jag inte sluta svettas, det bara rinner och rinner.
Damen här hemma har gått och blivit sjuk med och jag lider så med henne och hoppas verkligen att det bara är något kortvarigt, måste ta mig i kragen imorgon på morgonen och för en gång skull gå upp och göra frukost till henne och inte tvärtom. Det behöver hon nu!
Godnatt


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0