How wonderful life is while you're in the world.
Nu är jag hemma i Uppsala igen, det vart en bilfärd på 5 timmar och jag är just nu tröttare än någonsin, men kan ändå inte sova för att jag saknar honom. Vilket känns lite jobbigt sådär, och något jag inte borde göra! Inte många dagar kvar nu, så det är väl bara till att stå ut.
Har haft det hur mysigt som helst hemma, men det blir sån himla hets att det alltid känns bra att åka upp till Uppsala igen.
Jag tror på dig så himla mycket, det är synd att du inte hoppas lika mycket på mig.. Bara en bråkdel hade hjälpt!
Kommentarer
Trackback