Mister postman look and see, If there's a letter in your bag for me.

De två deprimerande inläggen som jag gjorde häromdagen bestämde jag mig för att ta bort, jävligt onödigt att skriva. För det är ju inte ens så man känner, det är ju bara så man känner i stunden.
Jag är väldigt glad för att jag få vara själv, inte ha någon som man måste bry sig om, tänka på, eller anpassa sig hela tiden till och inte ens gör det tillbaka liksom. väldigt skönt! Så många killar jag har "dejtat" nu har jag inte träffat på hur lång tid som helst, för jag har hakat upp de fyra senaste åren på någon annan. Men nog om det.
Tentaperiod nu, lite drygt sådär, men man kämpar på med nävar och tår. Det är ju så mycket man ska kunna så man böar fundera på om man verkligen kan lära sig allting, men det märker man väl.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0