If you ever leave me, leave some morphine at my door. ‘Cause it would take a whole lot of medication, To realize what we used to have. We don’t have it anymore.
Nu har det inte skrivits här på en dag eller två, men jag kan helt ärligt säga att det egentligen inte finns så mycket att skriva. Och att jag skriver om hur mycket jag pluggar hela tiden är väl inte så roligt, men det är det som livet består av just nu. och jag hoppas att det ger utdelning!
Igår kom Hampus, Ebbas bror hem till oss och stannade över natten och umgicks med oss, så idag hade vi extra fin middag och myskväll med glögg och pepparkakor så man i alla fall får en liten paus i pluggandet.
Kommentarer
Trackback
