Hard time

Nu sitter man hemma och försöker plugga, men när man känner att det är helt omöjligt så tappar man lite suget. 
När en lärare skriver på tentainfon att det spelar ingen roll om ni gått på alla föreläsningar, lektioner eller gjort alla övningsuppgifter så kommer ni inte klara tentan ändå. Utan man måste ha läst hela boken som dessutom är på engelska och på det kan man klara skiten. 
Inte värsta motivationsboosten egentligen, men det går ju inte att ge upp utan det är bara att kämpa fram tills onsdag eftermiddag och sen är man fri. Då kan man inte längre påverka sitt resultat och man kan slappna av och bli ännu mer förkyld!
 
Jag hoppas verkligen att det kommer kännas bra efter även om man inte kommer klara den. Varje timma ger mer kunskap får man tänka.
 
Längtar tills på fredag, för då ska jag och Karl åka och handla saker till lägenheten och äntligen börja piffa till den.
 
Emmelie

This is the part when I break free

Det var ett tagsen nu, och dom säger att allt har sitt slut men det har det inte.
Att jag inte har skrivit här handlar endast om att jag har haft 30 rapporter att skriva på 3 år, 21 tentor och velat ha ett liv samtidigt.
Jag skulle aldrig kunna ana när jag flyttade hit upp att det skulle bli dom bästa 3 åren i mitt liv. Jag har blivit mycket självsäkrare som person, ändrat på mina dåliga egenskaper och fortsätter fortfarande att kämpa med det och jag är superlycklig.
 
I all den här tiden har vi hunnit med massor av underbara resor, snart en kandidat, flytt, ett val som gick åt pipan och snart ett krig mot ryssland. Får dock hoppas att jag hinner att skriva här lite mer innan ryssarna tar över, annars kanske nästa inlägg blir på ryska!
 
Emmelie

Younger.

Man tror att dom ska leva förevigt, men en dag får man telefonsamtalet om att hon är påväg bort. Den kvinnan som har vart med på allt! Alla födelsedagar, alla högtider, passat oss när vi var små, blev mormor när min egen mormor gick bort. Min kära gammelfarmor är snart på andra sidan vilket gör ont i mig, men också glad.
De senaste åren har hon inte haft något liv, inte kommit ihåg någon men vi kommer alltid komma ihåg henne.
 
Bako, Jag älskar dig!
Du är den starkaste kvinnan jag har känt, du har älskat oss som inga andra och du hade alltid ett leende när du såg oss, dina barnbarnsbarn.
Du är bäst.

RSS 2.0