going back to the corner where i first saw you.
Det är ut, in, upp, ner, vänster och höger. Jag vet inte vad jag ska göra av mina förbaskade tankar.
Ibland gråter jag, ibland skrattar jag och gråter igen och skrattar, vill inte göra något. Vill ligga i min säng och sova, glömma tankarna och gå in i drömmarna.
Jag kan inte lita på orden, hur mycket jag än försöker för det var en så lång tid som jag var ledsen, så många tårar och så många timmar för att bearbeta dig. jag orkar inte gå igenom det igen!
Det är ju skönt att utbildningen känns rätt för mig, att med något ont kommer något gott. Första dagen på nollningen grät jag floder för att jag mådde så dåligt och för att jag kände mig mobbad för första gången i hela mitt liv. Men ju mer tid jag har spenderat med klassen och tid med utbildningen och kunskapen om den så har jag förstått att det faktiskt är det enda rätta för mig. Jag hade faktiskt inte kunnat hitta någon annan civilingenjörsutbildning som passar mig. Det som skrämmer mig lite är att utbildningen heter teknisk fysik med materialvetenskap dem borde ändra namnet på den så den heter något i stil med civilingenjör i materialvetenskap eller vad som helst som inte innehåller orden teknisk fysik.
Har två duggor om 9 dagar ungefär men kan inte förmå mig att ta upp böckerna och börja plugga.. varför gör man aldrig sånt där i tid!?
Nu får vi se om jag orkar fortsätta skriva, men jag är också så himla dålig på att höra av mig.